Stefans Serie-Blogg....... wow... pow...smock...

måndag 17 februari 2014

Arbetarserier med klass, del två

Foto Stefan Niklasson


Tecknade serier ur ett klassperspektiv, hur vanligt är det? Inom andra kulturformer finns det arbetarförfattare, film som skildrar arbetarklassen, arbetarteater med mera. Man menar vanligtvis att kreatören är kommer från den klass han/hon skildrar. Ivar-Lo Johansson skrev om statarsamhället och bidrog till att den sista biten av vårt svenska slavsamhälle avskaffades. Idag bidrar författare som Susanna Alakoski med böcker som doftar av klass. Ex boken ”Svinalängorna” har gett oss en bild av arbetarklassens lägsta fattigdom. Efter framgången med Svinalängorna har hon fortsatt att skriva om fattigdom. Böckerna breddar bilden av barndom eller fattigdom. I hennes litteratur hittar vi både positiva ögonblick och stunder vi alla vill blunda för. Man problematiserar och utmanar våra tidigare kunskaper eller erfarenheter.

Finns det serietecknare som är uppväxta i arbetsklassen och som väljer att skildra den? Jag har letat i min seriesamling och hittat några kandidater. Konst och litteratur är inget självklart i hem, där bostad, mat och dryck prioriteras före upplevelser och betalkultur. Kanske är det därför som de flesta författare och serietecknare är sprungna ur hem med bra ekonomi och där föräldrarna har mer akademiska arbeten. Sveriges alla bibliotek har varit en viktig motvikt till ett samhälle där medelklassen vräker ut sig i ett brett kulturutbud. I biblioteken har vi som växt upp i arbetarhem kunnat låna både läsbar kultur och finkultur. Det är något jag är mycket glad för.
Ordet arbetarskildring låter ålderdomligt, som telefonkiosk eller brevväxling. Det var vanligt förr att man förde samman begrepp som socialism, fabriksarbetare och arbetarskildring. När jag letar efter moderna arbetsskildringar så tänker jag så här. En serie som handlar om människor som lever enkelt, som beskriver dess miljö, både i mörker och i ljus. Det kan handla om barn, eller om en stadsdel där de flesta är arbetslösa, ett arbete där lönen är låg och villkoren inte de bästa. Syftet med serien behöver inte vara att sprida en politisk ide, men det ska finnas något mer att upptäcka än underhållningsvärdet, humor eller ångest.

Vad kännetecknar en arbetarskildring? Om man vill undersöka ex genus i en serie, kan man alltid räkna personer som medverkar i bild/text och räkna hur många som är av ett visst kön. Hur mycket text är kopplat till varje person/kön. Men hur räknar man ut vad som är arbetarklass? Titlar på medverkande, yrken och kanske namn, vilka miljöer visas i bakgrunden, osv. Om man själv är en del av arbetarklassen, kanske man kan känna igen personkaraktärer, miljöer och språkbruk. Det är ganska svårt att definiera.

Serier är en konstform, det har skrivits mycket om arbetarkonst, läs gärna här.

En av de få som själv beskriver sig i termer av klass inom tecknade serier är Mats Källblad. Han skildrar i flera av sina längre serier, hur olika man kan uppleva skola och samhälle. I Seriealbumen ”Garagedrömmar” och ”Vakna laglös” visar han hur en ung man upplever sina första steg in i samhället. Skildringen av fattigdom problematiseras sedan ytterligare i hans senare verk ”lång väg tillbaka” Här fördjupar han vår läsupplevelse och väljer i början barnets vinkel. Ett barn som växer. Tillsammans med hans vän Molly ser vi glimtar ur deras uppväxt. Vi tar del av ögonblick som sedan följt dem genom livet. Vi känner hur deras vardag studsar mellan drömmar och kamp. Kapitlet ”Synfält” speglar hur en människa från arbetarklassen följer sitt hjärta. Molly väljer bort medelklassnormerna och hamnar utanför blickfånget. Det får konsekvenser.
Mats Källblad lyfter själv fram kapitlet ”en för alla” som det viktigaste i sin serieproduktion. Men hela boken ”lång väg tillbaka” är av yttersta vikt om man vill första begreppet klasskildring. Här visas det dolda murar som reser sig runt medel/överklasskulturen. Mats har tänkt till och formulerar i ord och bild gapet mellan klassernas kulturer. Läs ”Lång väg tillbaka” och få insikt om vad det kostar att gå på nya vägar utan skyddsnät.

I den mer vackra och med en humoristisk underton skapade serien Vimmelgrind, så ser vi i berättandet, hur fattigdomen skildras. Huvudpersonen i ”Mutterloppet” behöver vinna pengar för att kunna köpa byxor till lillgrabben. I boken som kom efter, det vill säga ”det stora snöovädret” så ser vi lillgrabben i allt för stora ärvda byxor. Här får vi dra slutsatser mellan rutorna. Det är serieskapande när det är som bäst. Svårigheter med att be om hjälp, stoltheten i att lida i tysthet, allt finns där , mellan rutorna, inklämda med humor, äventyr och värme . Läs vimmelgrind 1-3 och bli lite varmare i hjärtat.

Fanzine av Tinet Elmgren


Tinet Elmgren har en uttalad politisk vilja med sina serier. I hennes fanzine Tunguska nr 10 hittar vi köksbordsfilosofin så innerligt vackert skildrat. I de samtal som där förs läggs viktiga insikter fram för den som drabbats av alkoholism. Hennes serier jobbar med frågeställningar Hur hjälper man en som inte vill bli hjälpt? Tinets många olika serier har en seriös underton och späs ut med charm, lite humor och metainslag. Det här är en ung kvinna som resonerar, förklarar och brinner i varje sida. Tunguska skildrar parallella världar och mycket mer än det, men det finns en gnista av tecknarens eget liv. Hon berättar själv att behovet av att fly in i andra världar grundar sig i hennes egen uppväxt. När det är plågsamt runt omkring, kan fantasin föra fram dig till finare förebilder. Kultur som berör mig tycks spegla upphovskvinnan/mannens egen värld, och de hjälper mig att känna igen eller få förståelse för sammanhang. Läs gärna hennes mycket vackra online serie om en kvinna som kör lastbilsrace i Ryssland. Bilderna andas arbete, kärlek och konflikter med bildpoesi på en skön nivå. Tuschningen är lagt snabbt och spontant, bara en skicklig hantverkare sätter bilderna med det tempot.
Tinets är på många sätt självlärd, utvecklingen i serien drivved visar på tonåringens första steg och sedan hur hon som ung vuxen visar på förändringar, med ökade insikter, skicklighet och en portion envishet skapar allt mer läsvärda serier. Numera, efter 15 års ivrigt tecknande sitter serieberättandet i handleden. Hon har alla förutsättningar att gör serier om klass med klass. Just detta att man fortsätter göra serier med spår ur sitt liv, det har de gemensamt, Mats Källblad och Tinet Elmgren. Det går inte att stoppa dom, nya sidor rinner ständigt mellan deras fingrar. Läs ”The slow and the relentless”  och ta in charmen från en feminist inom arbetarklassen.

Den Amerikanske tecknaren Jack Kirby och Tinet Elmgren har väl inte så många beröringspunkter. Men det finns en tydligt uttalad från dem båda. I boken Shop talk berättar Jack Kirby om sin uppväxt. ( sidan 194-195) Will Eisner som intervjuar, reflekterar över barndomens betydelse för dina val av perspektiv. Han tror att det ger dina minnen ett ramverk av referenser. Kirby svarar att hans barndomsupplevelser ger honom en kraft att ta sig ur sin bakgrund, han fantiserade ihop en drömvärld som blev mer realistisk än den verkliga.
Tinet berättar när jag intervjuar henne att hon tecknande serier under sin uppväxt som en eskapism för henne. Hon tog hjälp av fantasivärldar för att slippa vara i verkligheten.

För dig som vill få en bild av de amerikanska seriearbetarnas vardag och villkor rekommenderar jag du läser den mycket läsvärda shoptalk av Will Eisner, han samtal med jack Kirby och Joe Kubert ger dig en bild av varför man valde att jobba med serier, utifrån de allra fattigaste selarna av USA.

I USA hittar vi många tecknare. En av de största kom som ung och fattig till New York. Hans föräldrar, lyckades med möda dra föda till bordet. Och han fick som barn arbeta för småslantar. Sitt första jobb med serier gjorde han som 12 åring. Jag skriver om Joe Kubert.
Har han skildrat sin uppväxt och klass? Hm, här blir det svårt. I en serie som ”Abraham Stone” finns hans barndoms gator i miljöerna och kulisserna, hans historia speglas i bilder, men är kanske inte den bärande delen i berättelsen. Joe gjorde även skildringar om nazisternas försök att Utrota Judar, här fångar han historier från släkt och vänner. Den skildringen sker i svart vita teckningar där serieformen blir mer upplöst, ramverken försvinner. Han skildrar även förintelsen i en mer populär form, i sitt verk Sergeant Rock. Där visas ett mer traditionellt amerikanskt serieskapande upp.

Serier av Joe Kubert


Mer i en Europeisk anda är kanske Will Eisner, som också han växt upp i den fattiga delen av USA. Han gav under 80 talet ut flera grafiska serieromaner med teman från sin uppväxt. ”Ett hus i Bronx ” berättar om en speciell byggnad i Harlem, där vi får följa några olika personer, allt baserat på sanna berättelser. I en av serierna följer man en ung man som föreställer honom själv. Just det här med att det ska var självupplevt är viktigt när man ska gruppera något som arbetarlitteratur.
Senare kunde vi läsa ”storstad” där skildras stadens miljö, på flera fantasifulla sätt, vi får glimtar av den fattiga delen, små spår till ett pussel, vars slutbild vi själva lägger. Det är väl tänkt och fint arbetat.
Men en mer tydlig skildring av klass är nog ändå serieromanen ”livskraft” Här skildras människorna och miljön, med starka poser och dramatiska gester, nästan som om vi tittade på en teater. Kanske skiljer formen sig åt från de mer traditionella svenska serierna. Vi har ju en lång tradition av självutlämnande, självupplevda serier. Där försiktig dramaturgi spelar stor roll, bilderna har ofta varit upprepande och utförda i enkel stil..

Till sist en reflektion över arbetsvillkoren för unga svenska serietecknare.

Seriemagasinet Utopi är en frisk fläkt i Sverige, unga mycket begåvade svenska seriekreatörer publiceras regelbundet i en vacker utgåva 3-4 gånger om året. Magasinet Utopi har en ovanligt hög kvalité och är snyggt producerat. I en podcast hör jag redaktören för Utopi berätta om hur det här med arvode och betalning fungerar i seriebranschen. Tecknarna får inget betalt, men blir utgivna. Han ser sin egen vishet som lön nog till tecknarna. De råd och tips de får av herr redaktör, bidrar till deras personliga utveckling, han ser det som en rimlig kompensation för den uteblivna ekonomiska ersättningen. Själv har han nu arbete på ett av de största bokförlagen, det har lönat sig att ge råd till de som arbetat.
Det där luktar illa.  Kunde man betala räkningar med goda råd så vore det väl åtminstone användbart. Det må så vara att arbetarskildringar är gammaldags, men jag vet en modern grupp människor som definitivt skulle behöva lite sammanhållning och gemensam kamp för en förbättring, Ingen annan grupp än unga serietecknare arbetar gratis. Till och med "vanliga" konstnärer får ersättning när de visar sin konst på konsthallar, oavsett om de säljer eller inte.

Läs gärna

Tunguska nr 10, utgiven av TinetElmgren 2012

The Slow And The Relentless, läsasonline här, publicerad 2014

Vimmelgrind 1-3 av mats Källblad, utgivna av jemi förlag, carlsen förlag och Komika förlag.

Lång väg tillbaka, av MatsKällblad,utgiven av Optimal förlag 2011.

Ett hus i Bronx av Will Eisner, utgiven av Carlsen if 1979

Livskraft av Will Eisner, utgiven av Alvglans 1987

Shop talk (inte serie, bok om serietecknare) av Will Eisner utgiven av Dark horse Comics 2001

inga arbetskildringar men viktiga ändå är

Yossel, 19 april 1943 av Joe Kubert, utgiven av DC comics, 2003

Sgt Rock, the prophecy av Joe Kubert, utgiven av DC Comics, 2007

och bara för att jag nämnde Jack Kirby

Kamandi, the last boy on earth volume 1, av Jack Kirby, utgiven av DC comics 2011

och Tinet tipsade om bland annat

Blues i brallan av Baru, utgiven av Medusa, (Epix förlag) 1989

Upp till kamp hälsar Stefan





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar