 | ||||
| Foto Stefan Niklasson |
En av de mest originella svenska
serieskaparna tycker jag Simon Gärdenfors är. Hans album
"DÖD KOMPIS" sprudlar
av skaparglädje. Figurerna är förenklade och upprepande, men
inramningen gör det till en läsande fest.
Att seriemässigt behandla/bearbeta en
barndomskamrats bortgång är inte bara modigt och utlämnade, utan
också utmaning. Man behöver balansera tårar och vemod. Simon gör
det genom att dyka rätt ner i den grafiska locken från de tidiga
data/tv spel, så kallade arkadspel. Allt är genomsyrat av
stiliserad grafik. Möjligen med en doft av poppigt sextiotal. En
dämpad färgsättning med matt pastell, mycket vitt i blandningen
och med vissa partier utan svärta. Man håller tillbaka läsningen,
andas stilla och stannar på vissa sidor, gripen av berättelsen,
bilderna, färgerna och imponerad av kreativiteten och variationen.
Det är inramningen som talar.
Figurerna är så förenklade och många bildrutor så lika varandra
att man tolkar skeendet relativt snabbt, men inramningen vibrerar och
ger oss nytt syre mellan rutorna.
Den grafiska novellen har formen av en
ungdomlig dagbok redan i sin yttre form, mönstret på pärmens
insidor är som hämtade ur en barndomens tid, som en dåtida
kompisbok, där ens vänner skulle fylla i intressen och favoriter.
Det är proffsigt att hålla en hög nivå rakt igenom.
Död Kompis av Simon Gärdenfors,
utgiven av Egmont Kärnan, 2012
omdöme 5/5
seriekänsla Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar